... jag är uppenbarligen käck.
Käck är ordet. Det sade en kund till mig idag, en kund som blivit så mycket stammis att detta var andra dagen han var inne på jobbet.
- Du verkar vara käck!
Så puttsväck med bitterheten. När jag inte har ett tangentbord i närheten gör jag ett käckt intryck och inte ett bittert sådant. Dessutom var kunden göteborgare och jag tar det för givet att alla göteborgare är gôa gôbbar och därmed vet vad de talar om när de ger butiksbiträden defintioner som "käck".
Så här i efterhand kom jag och tänka på om det kan ha varit så om han menat nationaliteten.
- Du verkar vara tjeck!
Men inte bryter jag?
Med min nya identitet som käck, ringer jag Pirita men tänker att den vanliga presentationen är lite utjatad.
- Ja, hej, jag heter Karin och jag ringer från Agria Djurförsäkring.
- Hej?
- Jag ser här att du har dammråttor som inte är försäkrade...
Under samtalet har jag lyckats få min beslutsångest att visa sig i att jag har blandat runt fem olika dialekter, det är värmländska, småländska, stockholmska, dalmål och gotländska. Pirita går på det.
- Mina vad?
Längre än så här klarar jag mig inte och jag börjar istället fnissa ohämmat.
När jag senare berättar om mitt oerhört käcka telefonsamtal för min mor, nämner hon något om dialekter och att jag har en viss tendens att lägga mig på med sådana väldigt lätt. Orolig blir hon när slås av insikten att jag till en början ska till Norge för att senare dra vidare till Skåne.
onsdag, juli 30
tisdag, juli 29
När jag har rätt och blir lite självgod
Som att jag någonsin skulle sluta med politik. På BT:s hemsida har min debattartikel fått en kommentar och den är positiv och jag är nöjd som få.
Dessutom har jag håvat in dricks på jobbet idag. Hela 6,50 har jag vidarebefodrat till kaffekassan och jag skyller helt och hållet på min oerhörda karisma som framträder när mitt hår fladdrar i luftkonditioneringens utspottande av förkylningsframkallande kylmedel. Två personer vid helt olika tillfällen under dagen säger "behåll växeln" och jag känner mig plötsligt inte så oroad över framtiden. 6,50 om dagen i en månad ger mig 195 kronor och det räcker ju till minst fyra måltider. Jag kommer att klara mig fint.
Helt rätt. SSU har fel.
Johanna har hundra procent rätt i det hon skriver. Tack MUF och Moderaterna för att ni tar upp det sunda i att låta människor välja själva. Ni får min röst 2010!
Postad av Numera moderat! 2008-07-28 19:11
Dessutom har jag håvat in dricks på jobbet idag. Hela 6,50 har jag vidarebefodrat till kaffekassan och jag skyller helt och hållet på min oerhörda karisma som framträder när mitt hår fladdrar i luftkonditioneringens utspottande av förkylningsframkallande kylmedel. Två personer vid helt olika tillfällen under dagen säger "behåll växeln" och jag känner mig plötsligt inte så oroad över framtiden. 6,50 om dagen i en månad ger mig 195 kronor och det räcker ju till minst fyra måltider. Jag kommer att klara mig fint.
måndag, juli 28
Imorgon.
När klockan ringde imorse slogs jag av tanken att helgen hade gått alldeles för fort. I samband med att jag faktiskt vaknade några timmar senare slogs jag av ytterligare en tanke och lät rynkan i pannan bli djupare som följd av det känslomässiga tillståndet. Det är inte bara helgen som har gått fort. Jag är inne på min sista jobbvecka. Sommaren har gått fort.
Igår tog jag studenten. Förra månaden praoade jag på Bokia och det var så sent som i förra veckan som jag slog in min första julklapp där och lyckades göra sönder såväl papper som snören och samtliga behållare till dem. Det var förra månaden jag började på gymnasiet och hade en enorm finne på höger sida om näsan. Förra månaden gick jag med i MUF och slogs av vilka konstiga typer det finns. Förra året började jag förskolan - jag satt på en grön stol och ville bli vän med Anna för att hon kunde måla så fina händer. Idag pratade jag höst med min chef.
Om en vecka har jag ett sådant där klassiskt vägval som folk vanligtvis brukar sjunga om. Jag har slutat plugga och har då dessutom slut på det sommarjobbet jag har haft de senaste somrarna. Efter att ha berättat om mina flyttplaner fick jag ett "Nej" till svar av min chef. Hon ville inte att jag skulle flytta och för ett ögonblick ville jag stanna kvar här resten av mitt liv (som för övrigt inte borde vara så mycket längre till med min tidräkning). Det blev en kompromiss om att jag ska höra av mig när jag kan jobba helger här hemma och att julhandeln är ett faktum.
Det är absurdt och oerhört komiskt men det är trots det något jag är genuint rädd för. Känslan av att tiden går för fort.
Igår tog jag studenten. Förra månaden praoade jag på Bokia och det var så sent som i förra veckan som jag slog in min första julklapp där och lyckades göra sönder såväl papper som snören och samtliga behållare till dem. Det var förra månaden jag började på gymnasiet och hade en enorm finne på höger sida om näsan. Förra månaden gick jag med i MUF och slogs av vilka konstiga typer det finns. Förra året började jag förskolan - jag satt på en grön stol och ville bli vän med Anna för att hon kunde måla så fina händer. Idag pratade jag höst med min chef.
Om en vecka har jag ett sådant där klassiskt vägval som folk vanligtvis brukar sjunga om. Jag har slutat plugga och har då dessutom slut på det sommarjobbet jag har haft de senaste somrarna. Efter att ha berättat om mina flyttplaner fick jag ett "Nej" till svar av min chef. Hon ville inte att jag skulle flytta och för ett ögonblick ville jag stanna kvar här resten av mitt liv (som för övrigt inte borde vara så mycket längre till med min tidräkning). Det blev en kompromiss om att jag ska höra av mig när jag kan jobba helger här hemma och att julhandeln är ett faktum.
Det är absurdt och oerhört komiskt men det är trots det något jag är genuint rädd för. Känslan av att tiden går för fort.
fredag, juli 25
Idag är det den 25 och man ska vara kung i baren, men det går inte om man jobbar sex dagar i veckan utan större inkomst. Mamma gav mig precis ett råd som följd av detta.
- Skaffa dig ett bra utbildning.
Jag tror att hon sade det i egenskap av akademiker. Och svensklärare. Eller förlåt, svenskaläraret.
- Skaffa dig ett bra utbildning.
Jag tror att hon sade det i egenskap av akademiker. Och svensklärare. Eller förlåt, svenskaläraret.
Äkta italiensk pasta från Småland
Det var faktiskt först i efterhand som jag kom på det.Att jag i samband med utbildning tänker på mat och ser det som helt naturligt att dra liknelser mellan dessa två.
onsdag, juli 23
What a way to make a living
Det började med att jag räknade derivata i sömnen. Sedan övergick jag till att släcka en brand, det var ingen kraftig eldsvåda, men jag var tvungen att släcka den med något och närmast till hands fanns Bonniers Stora Kokbok. Inte för att jag har överkonsumerat mitt jobb eller något i den stilen.
I egenskap av utblottad student som till hösten saknar jobb och är stämplad som oönskad arbetskraft, lade jag i helgen ut mitt CV på någon ytterst seriös hemsida. I delen med arbetserfarenhet fick man skriva sina arbetsuppgifter och jag tyckte "försäljning och service" var en bra defintion. Igår ångrade jag mig och undrade hur det skulle tolkas om jag lade till "samtalsterapeut". Efter ett på jobbet halvtimmeslångt telefonsamtal som till en början endast handlade om vykortsmotiv men övergick till att behandla såväl syskon som religion, tyckte jag mig ha varit tidernas medmänniska. Jag sade djupa saker som "mm" och "det är sant". Det är fortfarande en bokhandel jag jobbar i.
Dagen flöt vidare och jag sysselsatte mig i sysselsättningslösa stunder med att hänga på Wikipedia, slumpa fram sidor och läsa om isländska handbollslandslag, tyska småstäder och deras största arbetsgivare samt ungerska filregissörer från 80-talet. När dagen närmar sig sitt slut ska jag möta kunden som får mig att flirta ohämmat. Det börjar med att jag ler. Jag går vidare till att blinka och innan jag hinner kontrollera mig själv vinkar jag också. Alla mina gester är besvarade. Han är lite tunnhårig, lite tjock och lite omogen. Men jag vill härmed å det bestämdaste hävda att min rädsla för barn är utrotad. Jag gick dock på rast i samband med att hans pappa rullade barnvagnen närmare kassan.
När jag idag rör mig hemåt stöter jag ihop med läraren som var min mentor. Han ber mig säga till Elin att hon har böcker på hans skrivbord - om jag stöter ihop med henne det vill säga. Om jag stöter ihop med människan som jag träffar jämt. Det var trots allt några timmar sedan jag såg henne sist. Sedan frågar han hur det går med min politiska karriär. Jo, jag blev statsminister igår. Att jag inte vill jobba med politik har fortfarande inte nått fram. Av en kollega till honom fick jag rådet att inte bli finansborgarråd i Stockholm. Attans, det som jag haft siktet inställt på sedan jag var 14.
Nu kommer sommarvärmen förresten, lagom till nästa vecka. Det var också något jag läste under tiden jag jobbade hårt med att få tiden att gå. Nästa vecka jobbar jag åtta timmar om dagen.
Komiskt nog är jag relativt underhållen av min egen vardag och inte ett dugg bitter.
I egenskap av utblottad student som till hösten saknar jobb och är stämplad som oönskad arbetskraft, lade jag i helgen ut mitt CV på någon ytterst seriös hemsida. I delen med arbetserfarenhet fick man skriva sina arbetsuppgifter och jag tyckte "försäljning och service" var en bra defintion. Igår ångrade jag mig och undrade hur det skulle tolkas om jag lade till "samtalsterapeut". Efter ett på jobbet halvtimmeslångt telefonsamtal som till en början endast handlade om vykortsmotiv men övergick till att behandla såväl syskon som religion, tyckte jag mig ha varit tidernas medmänniska. Jag sade djupa saker som "mm" och "det är sant". Det är fortfarande en bokhandel jag jobbar i.
Dagen flöt vidare och jag sysselsatte mig i sysselsättningslösa stunder med att hänga på Wikipedia, slumpa fram sidor och läsa om isländska handbollslandslag, tyska småstäder och deras största arbetsgivare samt ungerska filregissörer från 80-talet. När dagen närmar sig sitt slut ska jag möta kunden som får mig att flirta ohämmat. Det börjar med att jag ler. Jag går vidare till att blinka och innan jag hinner kontrollera mig själv vinkar jag också. Alla mina gester är besvarade. Han är lite tunnhårig, lite tjock och lite omogen. Men jag vill härmed å det bestämdaste hävda att min rädsla för barn är utrotad. Jag gick dock på rast i samband med att hans pappa rullade barnvagnen närmare kassan.
När jag idag rör mig hemåt stöter jag ihop med läraren som var min mentor. Han ber mig säga till Elin att hon har böcker på hans skrivbord - om jag stöter ihop med henne det vill säga. Om jag stöter ihop med människan som jag träffar jämt. Det var trots allt några timmar sedan jag såg henne sist. Sedan frågar han hur det går med min politiska karriär. Jo, jag blev statsminister igår. Att jag inte vill jobba med politik har fortfarande inte nått fram. Av en kollega till honom fick jag rådet att inte bli finansborgarråd i Stockholm. Attans, det som jag haft siktet inställt på sedan jag var 14.
Nu kommer sommarvärmen förresten, lagom till nästa vecka. Det var också något jag läste under tiden jag jobbade hårt med att få tiden att gå. Nästa vecka jobbar jag åtta timmar om dagen.
Komiskt nog är jag relativt underhållen av min egen vardag och inte ett dugg bitter.
måndag, juli 21
Margaretha, pärla
På min anslagstavla finns det två stycken lappar som är hastigt utrivna ur block, vanligt vita lappar med några snabbt nedskrivna ord.
Det är de lapparna jag tittar på när jag vill känna din närhet.
Det skulle kunna vara vilka lappar som helst, om det inte var för de skrivna orden. Om det inte var för handen som skrev dem. Du skrev att du älskar mig.
Och ibland är det just det som gör att jag ler, finns till och är.
Det var din namnsdag igår och jag lade blommor på din grav. När jag satt där, funderade jag på om jag skulle plocka bort de blommor som redan fanns där, eller om de skulle börja blomma igen. Och jag kunde inte låta bli det, men tanken jag fick var att jag skulle fråga dig när jag kom hem igen. Du är mig ändå så nära.
Det är de lapparna jag tittar på när jag vill känna din närhet.
Det skulle kunna vara vilka lappar som helst, om det inte var för de skrivna orden. Om det inte var för handen som skrev dem. Du skrev att du älskar mig.
Och ibland är det just det som gör att jag ler, finns till och är.
Det var din namnsdag igår och jag lade blommor på din grav. När jag satt där, funderade jag på om jag skulle plocka bort de blommor som redan fanns där, eller om de skulle börja blomma igen. Och jag kunde inte låta bli det, men tanken jag fick var att jag skulle fråga dig när jag kom hem igen. Du är mig ändå så nära.
lördag, juli 19
Solidaritet!
I torsdags tog jag ledigt från jobbet. Med undantag för några samtal om politik pratade jag om mat hela dagen. Jag planerade frukost, fika, lunch, middag, fika, återhämtningsglass och fruktätande utan dess like. Dagen dessförinnan hade jag fått min mobilräkning och gett mig själv löftet att jag skulle skicka färre sms den här månaden. Sedan blev det torsdag och jag glömde bort allt vad sparsamhet när det kommer till sådan kommunikation heter.
Det var en heldag med MUF och vi kampanjade - och åt. Jag fick ett nytt smeknamn, Whiskey - efter te i glas som delade färg med denna dryck jag nu delar namn med.
Vi sprang omkring i Borås och rätt som det var mötte vi delar från SSU Borås och mitt humör som börjat svikta som en följd av trötthet hamnade på topp igen.
Vi bytte folders med varandra, jag fick en "Stoppa Friskolorna!", de fick en "Jag hjärta SWE".
"Tyvärr är det som så att enfalden ersätter den mångfald som var tanken med systemet med fristående skolor" går att läsa, men inte mer. Hur deras tolkning har gjorts finns ingen förklaring till. På baksidan av deras A5 uppmanas jag att "gå med i kampen för ett bättre samhälle präglat av solidaritet och frihet", men jag är inte riktigt övertygad. Jag tycker nog fortfarande att det är lite mer frihet att själv få välja skola istället för att, som fritidsgårdspysslarna tycker, låta staten göra det valet åt en. Mångfald tycker jag kommer från att låta alla stå för sina egna val när det kommer till såväl skola som kultur och inte, från att tvinga in alla i ett enda begränsat system.
Nu har jag skrivit en insändare. Och jag inleder den med mat.
Det var en heldag med MUF och vi kampanjade - och åt. Jag fick ett nytt smeknamn, Whiskey - efter te i glas som delade färg med denna dryck jag nu delar namn med.
Vi sprang omkring i Borås och rätt som det var mötte vi delar från SSU Borås och mitt humör som börjat svikta som en följd av trötthet hamnade på topp igen.
Vi bytte folders med varandra, jag fick en "Stoppa Friskolorna!", de fick en "Jag hjärta SWE".
"Tyvärr är det som så att enfalden ersätter den mångfald som var tanken med systemet med fristående skolor" går att läsa, men inte mer. Hur deras tolkning har gjorts finns ingen förklaring till. På baksidan av deras A5 uppmanas jag att "gå med i kampen för ett bättre samhälle präglat av solidaritet och frihet", men jag är inte riktigt övertygad. Jag tycker nog fortfarande att det är lite mer frihet att själv få välja skola istället för att, som fritidsgårdspysslarna tycker, låta staten göra det valet åt en. Mångfald tycker jag kommer från att låta alla stå för sina egna val när det kommer till såväl skola som kultur och inte, från att tvinga in alla i ett enda begränsat system.
Nu har jag skrivit en insändare. Och jag inleder den med mat.
onsdag, juli 16
What shall we do?
Det tar emot lite att erkänna det, men under den senaste tiden har mitt MUF-engagemang varit lite halvt. Kampanjt-shirten har inte varit mitt favoritplagg och jag har inte fyllt mina eftermiddagar med talarkvällar om ideologi och ekonomi.
Men så plötsligt händer det. Plötsligt visar sig SSU. Plötsligt har de fått för sig att det inte räcker med att vara "Sveriges största fritidsgård". Plötsligt har de fått för sig att de ska starta en friskola. Jag tycker så mycket om dem. Att bedriva politik har de inte ägnat sig åt vad jag vet, men fritidsgårdar och skolor däremot. Plötsligt blir allt så kul igen. Plötsligt blir jag "moderatdjäveln" igen. Plötsligt får jag en ohämmad lust att sjunga allt som går att sjunga i MUF:s sångbok - nya sångbok. Plötsligt kommer jag på mig själv med att försöka få ihop en insändare.
Tack SSU.
För övrigt tycker jag att det är självklart att de ska få starta sin skola. Det fina med friskolor är att de stängs om de inte är bra - och när det är socialism som är bakgrunden kan det ju inte gå åt mer än ett håll. Det vill säga åt H-censur-e.
Men så plötsligt händer det. Plötsligt visar sig SSU. Plötsligt har de fått för sig att det inte räcker med att vara "Sveriges största fritidsgård". Plötsligt har de fått för sig att de ska starta en friskola. Jag tycker så mycket om dem. Att bedriva politik har de inte ägnat sig åt vad jag vet, men fritidsgårdar och skolor däremot. Plötsligt blir allt så kul igen. Plötsligt blir jag "moderatdjäveln" igen. Plötsligt får jag en ohämmad lust att sjunga allt som går att sjunga i MUF:s sångbok - nya sångbok. Plötsligt kommer jag på mig själv med att försöka få ihop en insändare.
Tack SSU.
För övrigt tycker jag att det är självklart att de ska få starta sin skola. Det fina med friskolor är att de stängs om de inte är bra - och när det är socialism som är bakgrunden kan det ju inte gå åt mer än ett håll. Det vill säga åt H-censur-e.
Hooray, and up she rises
Hooray, and up she rises
Hooray, and up she
rises,
early in the morning.
måndag, juli 14
Annat var det på min tid
Nu är jag nyss hemkommen från ett kafferep. Min måndagskväll har spenderats med att sitta utanför Marbäck - utanför Utanför - och diskutera huruvida Icas fruktutbud är sämre än Willys sådana, men att Lidl är lite roligt och att man på Netto tyvärr inte kan handla allt man behöver. Vi pratade även om hur skorporna som var fjortonde dag säljs på torget är värda sitt pris eller inte och hur man kan välja ordet "vräka" när man annonserar om brödförsäljning. Samtalsämnena gick sedan vidare till att handla om några 30 år gamla minnen, vilka som bor i vilka hus utanför Gällstad och att det lilla huset hyrs ut av kommunen - tänka sig att kommunen fortfarande hyr ut hus, va - och att det är sonsonens bästa vän till hans före dettas bror som bor där nu.
Till en början var kakan och kaffet utbytt till smörgåstårta och öl - "nej, tack, jag kör" och jag har aldrig känt mig mer lik Bengt Svensson, 50+. I samband med huspratet övergick vi till kakan och kaffet. Jag drack kaffe. "Nej, man kanske inte ska dricka mer än en kopp om man ändå ska gå och lägga sig snart."
Sedan åkte vi hem och min mor var stressad över att inte hinna till Ica för att handla toalettpapper innan de stänger. Tio minuter i, gör vi entré likt storslagna skådespelare. Typ. Mamma stressar och tror att vi ska bli utslängda så hon springer runt som en brinnande iller. När jag hittar henne igen står hon och pratar med min gamla klasskompis som jag själv knappt säger hej till.
Fortfarande med tidernas mest stressade uppsyn ska min mamma betala. Då glömmer hon bort sin kod. Om det är demens eller en slug plan för att få mig att betala, vet jag inte. Jag betalar i vilket fall som helst och kommer i efterhand på att jag därmed även stod för folköl. "Har du inga grå hår, visa leg." Uppenbarligen är jag gråhårigare än jag trodde. Det är jag och Bengt Svensson, 50+.
Imorgon ska jag vara fyllechaffis och jag har aldrig varit mer stolt. Det ska jag skriva i mitt CV.
Övrigt
Har under ett tillfälle agerat förflyttare av människa i instabilt tillstånd orsakat av diverse vätskeintag under den senare delen av dygnet.
Till en början var kakan och kaffet utbytt till smörgåstårta och öl - "nej, tack, jag kör" och jag har aldrig känt mig mer lik Bengt Svensson, 50+. I samband med huspratet övergick vi till kakan och kaffet. Jag drack kaffe. "Nej, man kanske inte ska dricka mer än en kopp om man ändå ska gå och lägga sig snart."
Sedan åkte vi hem och min mor var stressad över att inte hinna till Ica för att handla toalettpapper innan de stänger. Tio minuter i, gör vi entré likt storslagna skådespelare. Typ. Mamma stressar och tror att vi ska bli utslängda så hon springer runt som en brinnande iller. När jag hittar henne igen står hon och pratar med min gamla klasskompis som jag själv knappt säger hej till.
Fortfarande med tidernas mest stressade uppsyn ska min mamma betala. Då glömmer hon bort sin kod. Om det är demens eller en slug plan för att få mig att betala, vet jag inte. Jag betalar i vilket fall som helst och kommer i efterhand på att jag därmed även stod för folköl. "Har du inga grå hår, visa leg." Uppenbarligen är jag gråhårigare än jag trodde. Det är jag och Bengt Svensson, 50+.
Imorgon ska jag vara fyllechaffis och jag har aldrig varit mer stolt. Det ska jag skriva i mitt CV.
Övrigt
Har under ett tillfälle agerat förflyttare av människa i instabilt tillstånd orsakat av diverse vätskeintag under den senare delen av dygnet.
lördag, juli 12
Röd tråd sökes
Om jag så valde denna lördag att bli en hemmakväll eller om det var ett ofrivilligt val är en defintionsfråga. Det närmaste socialitet jag kom ikväll var erbjudandet om att åka in till Borås för att bjuda på paj.
I övrigt består min umgängeskrets av proletärer och emigranter. Som om Falköping, Berlin, Sarajevo och någon by utanför någon Skånestad och massa andra ställen skulle slå Ulricehamn en lördagskväll.
Här kan man uppleva allt. Verkligen. Vi har alltifrån 30-åringar som pissar i centrala blomsterrabatter vid 12-tiden, till ovanliga väderfenomen såsom sammansättningar av olika ämnen som i samlad trupp faller från moln till mark. Fruktansvärt fascinerande. Däremellan finns diskussioner om runda glashus, existerande cykelrondeller och traditionella sten-sax-påse-mästerskap. Allt med en gnutta skattepengar som bakgrund.
Igår fick jag defintionen "That lovely girl" av en Wisconsinbo som skulle köpa en gästbok till sin sons bröllop. Jag planerar att i framtiden leta hus i Wisconsin.
Att jag har en vilja att blogga men saknar ämnen, behöver förmodligen inte nämnas.
På tisdag ska Elin kolla efter temuggar i second handbutiker till vår flytt i höst. Det känns betryggande att vi kommer ha temuggar även om vi saknar tak och inkomst.
Vi kommer att ha temuggar och en elektrisk vinöppnare. Vinöppnaren står jag för. Det var för övrigt Åkes studentpresent till mig.
Ikväll ska jag nog läsa i min poesibok. Jag känner mig kulturell just nu. Boken har dessutom ingen som helst skattefinansiering. Om man bortser från att en av givarnas inkomst kommer från staten.
Tidigare skulle jag vara kreativ i mitt hundrastande, så vi åkte till skogen. Där kände jag mig ytterst bohemisk. Med min oerhörda bohemiska anda tänkte jag också plocka blommor. Det gick inte så bra. Alla blommor verkar ha blommat över. Så jag åt hallon istället. Mamma fick en bukett med omkring fem blommor och åtta grässtrån. Det är att vara estetiskt och kreativ.
För att fortsätta bygga på det osammanhängande flödet av flyt kan jag nämna det faktum att jag och min kära ordförande är så gott som sambos. Ja, min distriktsordförande alltså, ingen annan sådan. Jag har åtminstone hans lägenhetsnyckel. Det känns kul. Han springer efter tåg i Europa och jag kan vända upp och ned på hans lägenhet. Men jag gör inte sådant. Jag funderar som mest på att skriva en lapp och lämna på hans köksbord.
Nu fick jag definitionen "ordföranden med guldhjärta och järnhand" och jag har verkligen ingenting vettigt att skriva om, men tyckte att detta skulle vara värdefull läsning.
Nu ska jag nog gå. Det känns säkrast så.
I övrigt består min umgängeskrets av proletärer och emigranter. Som om Falköping, Berlin, Sarajevo och någon by utanför någon Skånestad och massa andra ställen skulle slå Ulricehamn en lördagskväll.
Här kan man uppleva allt. Verkligen. Vi har alltifrån 30-åringar som pissar i centrala blomsterrabatter vid 12-tiden, till ovanliga väderfenomen såsom sammansättningar av olika ämnen som i samlad trupp faller från moln till mark. Fruktansvärt fascinerande. Däremellan finns diskussioner om runda glashus, existerande cykelrondeller och traditionella sten-sax-påse-mästerskap. Allt med en gnutta skattepengar som bakgrund.
Igår fick jag defintionen "That lovely girl" av en Wisconsinbo som skulle köpa en gästbok till sin sons bröllop. Jag planerar att i framtiden leta hus i Wisconsin.
Att jag har en vilja att blogga men saknar ämnen, behöver förmodligen inte nämnas.
På tisdag ska Elin kolla efter temuggar i second handbutiker till vår flytt i höst. Det känns betryggande att vi kommer ha temuggar även om vi saknar tak och inkomst.
Vi kommer att ha temuggar och en elektrisk vinöppnare. Vinöppnaren står jag för. Det var för övrigt Åkes studentpresent till mig.
Ikväll ska jag nog läsa i min poesibok. Jag känner mig kulturell just nu. Boken har dessutom ingen som helst skattefinansiering. Om man bortser från att en av givarnas inkomst kommer från staten.
Tidigare skulle jag vara kreativ i mitt hundrastande, så vi åkte till skogen. Där kände jag mig ytterst bohemisk. Med min oerhörda bohemiska anda tänkte jag också plocka blommor. Det gick inte så bra. Alla blommor verkar ha blommat över. Så jag åt hallon istället. Mamma fick en bukett med omkring fem blommor och åtta grässtrån. Det är att vara estetiskt och kreativ.
För att fortsätta bygga på det osammanhängande flödet av flyt kan jag nämna det faktum att jag och min kära ordförande är så gott som sambos. Ja, min distriktsordförande alltså, ingen annan sådan. Jag har åtminstone hans lägenhetsnyckel. Det känns kul. Han springer efter tåg i Europa och jag kan vända upp och ned på hans lägenhet. Men jag gör inte sådant. Jag funderar som mest på att skriva en lapp och lämna på hans köksbord.
Nu fick jag definitionen "ordföranden med guldhjärta och järnhand" och jag har verkligen ingenting vettigt att skriva om, men tyckte att detta skulle vara värdefull läsning.
Nu ska jag nog gå. Det känns säkrast så.
torsdag, juli 10
Rester och akademiska storstäder
I egenskap av ovanligt mogen för min ålder sover jag just nu. Officiellt sett. Möjligtvis mentalt också. Men enligt rykten kunde man nu se om man var antagen till högskolan och jag var tvungen att göra en blixtvisit på hemsidan där allt avslöjades. I egenskap av den oerhört mogna person jag är, skulle jag kunna kalla mig själv student vid Stockholms universitet till hösten. Jag skulle kunna vara en IR:are. IR:are. Internationella Relationare. I huvudstaden. Men nej.
Till hösten ska jag vara bostadslös i landet till väst tillsammans med en som för tillfället har rakt och kort hår men som till hösten ska ha stort och lockigt hår. Jag ska även bo med en som på något sätt ska konvertera till hemmafru med jobb men som på sin lediga tid ska lära sig sticka - av allt som finns att göra. Slutligen ska jag även dela hem/parkbänk med den person som jag kommer sitta på åldersdomshem och tänka tillbaka på barndomsminnen med - och bråka med om barndomsminnen.
Efter två kvällar tillsammans med Therese och Elin är jag dock smått sugen på att faktiskt dumpa landet där man pussar tänder till förmån för staden där Ä inte existerar av en enda anledning. Bajs.
Två människor som båda valt att under sommaren jobba inom äldrevården. Två människor som under sin tid lediga från sina jobb väljer att prata om sina jobb. Det vill säga om bajs. Jobbar man inom äldrevården stöter man på såväl långt som kort bajs. Hårt som mjukt. Kompakt som löst. Utspritt som träffsäkert. I sängar såväl som på golv. Bajs, helt enkelt. Ett samtalsämne jag inte hade en aning om kunde vara längre än två timmar - förrän i tisdags. Just då var det väldigt lockande med en blandning av sött och salt genom Mälarens kärlek till havet. Just då.
I egenskap av den väldigt mogna person jag faktiskt är har jag nu ändrat mig några gånger och bestämt mig för att jag nog hellre vill bli pol. kand:are i den delen av Sverige där man förkastat svenskan till förmån för sydländska.
Men det kommer väl sluta med att jag jobbar med bajs. För nu måste jag ha inhämtat all kunskap som finns att veta om det ämnet.
Till hösten ska jag vara bostadslös i landet till väst tillsammans med en som för tillfället har rakt och kort hår men som till hösten ska ha stort och lockigt hår. Jag ska även bo med en som på något sätt ska konvertera till hemmafru med jobb men som på sin lediga tid ska lära sig sticka - av allt som finns att göra. Slutligen ska jag även dela hem/parkbänk med den person som jag kommer sitta på åldersdomshem och tänka tillbaka på barndomsminnen med - och bråka med om barndomsminnen.
Efter två kvällar tillsammans med Therese och Elin är jag dock smått sugen på att faktiskt dumpa landet där man pussar tänder till förmån för staden där Ä inte existerar av en enda anledning. Bajs.
Två människor som båda valt att under sommaren jobba inom äldrevården. Två människor som under sin tid lediga från sina jobb väljer att prata om sina jobb. Det vill säga om bajs. Jobbar man inom äldrevården stöter man på såväl långt som kort bajs. Hårt som mjukt. Kompakt som löst. Utspritt som träffsäkert. I sängar såväl som på golv. Bajs, helt enkelt. Ett samtalsämne jag inte hade en aning om kunde vara längre än två timmar - förrän i tisdags. Just då var det väldigt lockande med en blandning av sött och salt genom Mälarens kärlek till havet. Just då.
I egenskap av den väldigt mogna person jag faktiskt är har jag nu ändrat mig några gånger och bestämt mig för att jag nog hellre vill bli pol. kand:are i den delen av Sverige där man förkastat svenskan till förmån för sydländska.
Men det kommer väl sluta med att jag jobbar med bajs. För nu måste jag ha inhämtat all kunskap som finns att veta om det ämnet.
tisdag, juli 8
Jump!
Det började med att jag skrev "ANDAS" - med versaler - på min vänstra hand. Jag tänkte att det skulle vara en viktig påminnelse en dag som denna. Tidigare natt hade jag drömt om parkeringsljus. Datumet planerade jag till en början ha hemligstämplat, det här med hemligheter är uppenbarligen inte min grej dock då de flesta lyckats lista ut denna dag som min uppkörningsdag. Det kan ha lite att göra med att jag säger det till folk i min närhet.
Jag vaknade och skulle gå från ett rum till ett annat, var smått nervös och lade därför viss fokusering vid hur jag rörde mina ben. Aldrig tidigare har jag känt mig så lik Kalle Stropp.
Bakgrundsinformation:
1.) Förra veckan hade jag några panikartade körlektioner inbokade vid 18.00. Det tyckte jag var skönt. Min körlärare som "aaaaldrig är sjuk" blir sjuk. Jag får dock körlektioner på min lunch. Jag blir utan lunch och har aldrig misslyckats mer med att gå upp i vikt.
2.) Vår bil lägger av. Den går inte att starta. Det känns harmoniskt. Mammas agerande är lika hysteriskt som mitt inre. Hon hyr en bil över helgen. En Ford.
3.) Min sista körlektion ska äga rum under måndag kväll. Min körlärare är sjuk. Jag har ingen lektion dagen före min uppkörning. Jag får en lektion en timme före ödets timme. Då har jag fortfarande ingen aning om hur man sätter på parkeringsljuset.
Uppkörningstiden kommer. Jag har målat upp det värsta skräckscenariot jag kan tänka mig för att bli positivt överraskad; Peter Eriksson, tidigare känd som språkrör för Miljöpartiet, tycker att Almedalen är kommersiell skit och väljer att rycka in som semestervikarie på Vägverket. Han tycker att bilar ska utrotas och jag är körd innan jag ens startat bilen.
Min uppkörningsmänniska är trevlig och jag känner mig trygg. Han ber mig kolla under motorhuven och all min manlighet försvinner i samma stund ordet påbörjas. Jag mumlar någonting om olja, spolarvätska och vatten men vet egentligen inte mer än att jag om jag någonsin får körkort kommer att ha snabbnummer till en bilverkstad. Jag tror att jag har kuggat. Jag kör. Hem till mig. Vi bor på en återvändsgata och jag måste uppenbarligen vända för att komma härifrån.
Jag kör. Jag backar in på en parkering. Jag pratar om böcker. Om att den enda jag kan sälja är den enda nyutkomna jag läst men att den har sålt slut och att jag inte är så bra på mitt jobb. Jag kör. Jag backar runt ett gathörn och tror att en brunn är trottoarkanten och att jag har kuggat.
Jag kör. Jag kör en gammal väg och lyckas nästan totalhaverera genom att köra på det fånigaste vägarbetsfordonet jag någonsin skådat - som för övrigt verkar ha till uppgift att klippa gräset men använder hela den asfalterade vägbanan till det.
Jag kör. Den statsanställda och jag klagar på vissa farthinder.
Jag kör. Jag får kärringstopp. Jag startar igen. Med handbroms - för i Ulricehamn lutar backarna i genomsnitt 90 grader.
Jag kör. Tiden är slut. Jag ska parkera och kör på trottoarkanten. Han säger "Grattis" och jag tror att han är ironisk över att jag lyckades kugga på det absolut sista momentet.
Jag sitter still. Han kryssar i en JA-ruta men jag förstår inte att det innebär att jag har fått körkort. Sedan skakar han min hand och jag slås av instinkten att jag nog ska krama honom.
Sedan går jag ut. Ser min gamla körlärare och kommer på att jag förmodligen borde verka mindre lugn, så jag hoppar lite och viftar med pappret. Sedan hoppar jag lite till och fortsätter göra så resterande del av dagen. Jag kör hem mamma och tar bilen till jobbet. Då får jag frågan om jag försovit mig. Klockan är 12.00.
Under hela dagen går jag omkring med de fånigaste av leenden till dess att jag istället får en smärre ålderskris. Jag måste typ liksom ta ansvar och grejer nu typ. "Jag tar bilen till jobbet och åker hem för att luncha." Men jag är inte bitter. Det är Peter Erikssons uppgift.
Jag vaknade och skulle gå från ett rum till ett annat, var smått nervös och lade därför viss fokusering vid hur jag rörde mina ben. Aldrig tidigare har jag känt mig så lik Kalle Stropp.
Bakgrundsinformation:
1.) Förra veckan hade jag några panikartade körlektioner inbokade vid 18.00. Det tyckte jag var skönt. Min körlärare som "aaaaldrig är sjuk" blir sjuk. Jag får dock körlektioner på min lunch. Jag blir utan lunch och har aldrig misslyckats mer med att gå upp i vikt.
2.) Vår bil lägger av. Den går inte att starta. Det känns harmoniskt. Mammas agerande är lika hysteriskt som mitt inre. Hon hyr en bil över helgen. En Ford.
3.) Min sista körlektion ska äga rum under måndag kväll. Min körlärare är sjuk. Jag har ingen lektion dagen före min uppkörning. Jag får en lektion en timme före ödets timme. Då har jag fortfarande ingen aning om hur man sätter på parkeringsljuset.
Uppkörningstiden kommer. Jag har målat upp det värsta skräckscenariot jag kan tänka mig för att bli positivt överraskad; Peter Eriksson, tidigare känd som språkrör för Miljöpartiet, tycker att Almedalen är kommersiell skit och väljer att rycka in som semestervikarie på Vägverket. Han tycker att bilar ska utrotas och jag är körd innan jag ens startat bilen.
Min uppkörningsmänniska är trevlig och jag känner mig trygg. Han ber mig kolla under motorhuven och all min manlighet försvinner i samma stund ordet påbörjas. Jag mumlar någonting om olja, spolarvätska och vatten men vet egentligen inte mer än att jag om jag någonsin får körkort kommer att ha snabbnummer till en bilverkstad. Jag tror att jag har kuggat. Jag kör. Hem till mig. Vi bor på en återvändsgata och jag måste uppenbarligen vända för att komma härifrån.
Jag kör. Jag backar in på en parkering. Jag pratar om böcker. Om att den enda jag kan sälja är den enda nyutkomna jag läst men att den har sålt slut och att jag inte är så bra på mitt jobb. Jag kör. Jag backar runt ett gathörn och tror att en brunn är trottoarkanten och att jag har kuggat.
Jag kör. Jag kör en gammal väg och lyckas nästan totalhaverera genom att köra på det fånigaste vägarbetsfordonet jag någonsin skådat - som för övrigt verkar ha till uppgift att klippa gräset men använder hela den asfalterade vägbanan till det.
Jag kör. Den statsanställda och jag klagar på vissa farthinder.
Jag kör. Jag får kärringstopp. Jag startar igen. Med handbroms - för i Ulricehamn lutar backarna i genomsnitt 90 grader.
Jag kör. Tiden är slut. Jag ska parkera och kör på trottoarkanten. Han säger "Grattis" och jag tror att han är ironisk över att jag lyckades kugga på det absolut sista momentet.
Jag sitter still. Han kryssar i en JA-ruta men jag förstår inte att det innebär att jag har fått körkort. Sedan skakar han min hand och jag slås av instinkten att jag nog ska krama honom.
Sedan går jag ut. Ser min gamla körlärare och kommer på att jag förmodligen borde verka mindre lugn, så jag hoppar lite och viftar med pappret. Sedan hoppar jag lite till och fortsätter göra så resterande del av dagen. Jag kör hem mamma och tar bilen till jobbet. Då får jag frågan om jag försovit mig. Klockan är 12.00.
Under hela dagen går jag omkring med de fånigaste av leenden till dess att jag istället får en smärre ålderskris. Jag måste typ liksom ta ansvar och grejer nu typ. "Jag tar bilen till jobbet och åker hem för att luncha." Men jag är inte bitter. Det är Peter Erikssons uppgift.
Jump in my car, I wanna take you home
Mmm, jump in my car, it's too far to walk on your own
No thank you sir
Ah, c'mon, I'm a trustworthy guy
söndag, juli 6
All power can't be seen
Ibland glömmer jag bort det. Glömmer bort att jag inte hör dina steg i trappan. Glömmer bort att du inte väcker mig genom att sätta på att radion på högsta nivå, inte för att det är något du egentligen vill lyssna på utan för att du bara vill höra som utifall att. Glömmer bort att jag inte öppnade din på glänt igårkväll och viskade "God natt" för att inte väcka dig men ändå möttes av ett klarvaket "God natt" tillbaka. Glömmer bort att du inte svarar i telefon genom att säga telefonnumret och "Ursäkta" innan jag hinner säga att det är jag, hur du plockar bort hörapparaten som du avskyr, men inte stänger av den utan låter den pipa, om jag ringer hem. Glömmer bort att du inte längre fyller huset med doften av hårspray. Glömmer bort att du inte ber mig rulla ditt hår. Glömmer bort att du inte längre pratar om hur det var nere på stan när du träffade så trevliga människor. Glömmer bort att jag inte längre slår upp tidningen och möts av söndergnuggade bilder på personer du ogillar. Glömmer bort att jag inte har frågat dig om du vill ha lite knäckebröd med ett tjockt lager av riktigt smör tillsammans med lite varm buljong att dricka till. Glömmer bort att du inte utnyttjar varje sekund av solen genom att sitta ute - vare sig det är varmt eller inte. Glömmer bort att du inte, när jag skriker över att se en spindel, säger till mig att det bara är en liten lyckospindel. Glömmer bort att du inte lyfter på köksgardinen när du ser mig komma hem. Glömmer bort att du inte sitter i köket på stolen närmast hallen och läser en tidning när jag kommer hem. Glömmer bort att du inte är här.
Jag saknar dig Omma.
Jag saknar dig Omma.
As my heart holds you
Just one beat away
I cherish all you gave me
Everyday
fredag, juli 4
Att förbättra världen
Genom en timanställning i den lokala bokhandeln förbättrar man världen på löpande band. Det är bara att konstatera. Det är fullt upp under samtliga timmar i den AC-besyddade affären. Ta bara idag som exempel. Jag har prismärkt alltifrån kortlekar till gummibandsmappar, vilket i stor utsträckning förenklar konsumenternas vardag då de slipper fråga någon av oss proletärer bakom disken om varenda varas kostnad.
Dessutom har jag sökt med lyckta och andra-behövliga-hjälpmedel-när-man-är-på-jakt-efter-något efter Tankar om trädgården för att tillfredsställa en äldre dams vilja, vilket jag efter en alldeles för lång stund lyckades med (sedan ville jag inte att tanten skulle försvinna och funderade på att ta med henne hem, men insåg att det kanske inte är så bra för affärerna att adoptera kunder hur som helst). För att senare också ge mig själv en mental utmaning funderade jag över var det nya skolstartsmaterialet ska få sin plats - för det här är viktiga grejer. Inte nog med att det ska få plats, det ska vara organiserat och se bra ut. Jag måste alltså plocka fram såväl min organiserade som estetiska sida och jag behöver kanske inte förtydliga att det är sidor som inte är oerhört framträdande hos mig.
Det mångkulturella är slående och jag möts av kommunikation på norska, skånska, stockholmska, engelska, tyska och danska. Danskan missförstår jag helt och hållet och försöker sälja 20 stycken istället för sju frimärken till en söderländsk familj.
Vid ett flertal tillfällen har jag också kommit på mig själv med att fylla behovet av ljud i butiken. Att i en bokhandel spela musik är inte slående, men tystnaden är ibland alldeles för påtaglig och vid vissa tillfällen har jag vänt mig om för att se varifrån de okontrollerade försöken till att skapa musik med stämband kommer ifrån, när jag kommer på att det är jag själv som står för dem och därmed skrämmer bort samtliga kunder i min närhet.
11 av 35 dagar avklarade. Och nej, understimulerad är jag inte alls. Det är inte därför jag går och knäpper frenetiskt med fingrarna. Det är inte därför jag funderar på att leta rätt på en gammal mattebok. Det är inte därför jag försöker hitta dolda budskap i dikter från den 800-sidiga poesiboken jag fick i födelsedagspresent. Det är inte därför jag läser varenda tidningsledare jag kan tänka mig på Internet i lediga stunder.
Det är fredagkväll, jag jobbar imorgon och det är ingen som är sugen på att läsa om och filosofera lite kring varför Kina aldrig koloniserades - eller något sådant?
Dessutom har jag sökt med lyckta och andra-behövliga-hjälpmedel-när-man-är-på-jakt-efter-något efter Tankar om trädgården för att tillfredsställa en äldre dams vilja, vilket jag efter en alldeles för lång stund lyckades med (sedan ville jag inte att tanten skulle försvinna och funderade på att ta med henne hem, men insåg att det kanske inte är så bra för affärerna att adoptera kunder hur som helst). För att senare också ge mig själv en mental utmaning funderade jag över var det nya skolstartsmaterialet ska få sin plats - för det här är viktiga grejer. Inte nog med att det ska få plats, det ska vara organiserat och se bra ut. Jag måste alltså plocka fram såväl min organiserade som estetiska sida och jag behöver kanske inte förtydliga att det är sidor som inte är oerhört framträdande hos mig.
Det mångkulturella är slående och jag möts av kommunikation på norska, skånska, stockholmska, engelska, tyska och danska. Danskan missförstår jag helt och hållet och försöker sälja 20 stycken istället för sju frimärken till en söderländsk familj.
Vid ett flertal tillfällen har jag också kommit på mig själv med att fylla behovet av ljud i butiken. Att i en bokhandel spela musik är inte slående, men tystnaden är ibland alldeles för påtaglig och vid vissa tillfällen har jag vänt mig om för att se varifrån de okontrollerade försöken till att skapa musik med stämband kommer ifrån, när jag kommer på att det är jag själv som står för dem och därmed skrämmer bort samtliga kunder i min närhet.
11 av 35 dagar avklarade. Och nej, understimulerad är jag inte alls. Det är inte därför jag går och knäpper frenetiskt med fingrarna. Det är inte därför jag funderar på att leta rätt på en gammal mattebok. Det är inte därför jag försöker hitta dolda budskap i dikter från den 800-sidiga poesiboken jag fick i födelsedagspresent. Det är inte därför jag läser varenda tidningsledare jag kan tänka mig på Internet i lediga stunder.
Det är fredagkväll, jag jobbar imorgon och det är ingen som är sugen på att läsa om och filosofera lite kring varför Kina aldrig koloniserades - eller något sådant?
tisdag, juli 1
Igår hade jag en bra dag. Det var måndag och jag trodde att det skulle innebära starten på en bra vecka. Jag kom till och med i tid till jobbet.
Idag var jag sen. Idag har jag näst intill platt hår. Min förra körlärare var sjuk hela tiden så jag bytte till en som "aaaaldrig är sjuk". Han har halsfluss nu. Så idag fick jag köra med min gamla lärare och det var 40 minuter "gummis", "gummsan" och "gumman" utan uppehåll. Jag offrade min lunch till förmån för körlektionen och vad händer? För första gången någonsin pratar körläraren om mat, mat och mat. Igår hade hon bakat paj och haft med sig till jobbet. Idag hade hon ätit kyckling som hon doppat i sås. Det var jättegott, fick jag höra. Sedan berättade hon att hon skaffat pojkvän. Jag kommer få åka kollektivt resten av mitt liv.
Min romantiska lunchdejt med Elin som var planerad till imorgon måste ställas in till förmån för körlektion. Det var det enda livliga jag planerat under veckan.
När körlektionen är avslutad har jag 15 minuter lunch kvar och jag slänger i kalopps och stekt potatis i micron på jobbet. Den startar inte. Men kall kalopps och kall potatis är grymt underskattat. Verkligen.
Ebba med tillhörande toffel gör entré på jobbet och frågar efter en permanent penna. Det var kul bortsett från att jag misslyckades att hjälpa dem. Med en penna.
När klockan är stängningsdags strosar kunder fortfarande omkring utan någon som helst aning av hjärt- och kärlsjukdomar som följd av stress. När klockan är för mycket kan vi räkna kassan. Jag räknar tio stycken 100-lappar som 100 kronor.
Väl hemma möts jag av en skolkatalog från studentdagen och känner en viss harmoni infinna sig. Mitt namn, min klass, mitt ansikte står som del av "SP3 språk". Språk. Som om jag ägnat tre år att läsa italienska när jag inte ens kan kommunicera på det språk jag läst i sex år. Som att jag inte är den som saknar Samhällskunskap C och Historia B utan istället trånar efter att få plugga glosor.
Men jag är glad över att vi inte hade några dåligt dolda ölflaskor på vårt klassfoto i varje fall. För jag är en sådan oerhörd optimist idag. Verkligen.
Nu nämnde jag inte ens att jag imorse mötte spanskläraren som satte skräck i klassen genom att inte kunna svenska och därmed skälla och hata oss på okända språk. Han log mot mig och jag har aldrig varit så nära att kissa på mig av rädsla.
När jag går från jobbet möter jag städerskan, ler och säger "Hejsan". Hon ler och säger "Hej, har du magrat?". Att fråga hur det står till är ju så uttjatat.
I resterande fem timmar av detta dygn tänker jag undvika människor. Jag ska se Morden i Midsomer och skratta rått åt dem som blir dödade för att det är rätt åt dem.
Inte för att jag är bitter eller något i den stilen.
Uppdatering några minuter senare:
Sattte mig vid TV:n för att koppla av. Batterierna i fjärrkontrollen är uppenbarligen döda och jag tvingades titta på något som handlade om katten Trulls.
Idag var jag sen. Idag har jag näst intill platt hår. Min förra körlärare var sjuk hela tiden så jag bytte till en som "aaaaldrig är sjuk". Han har halsfluss nu. Så idag fick jag köra med min gamla lärare och det var 40 minuter "gummis", "gummsan" och "gumman" utan uppehåll. Jag offrade min lunch till förmån för körlektionen och vad händer? För första gången någonsin pratar körläraren om mat, mat och mat. Igår hade hon bakat paj och haft med sig till jobbet. Idag hade hon ätit kyckling som hon doppat i sås. Det var jättegott, fick jag höra. Sedan berättade hon att hon skaffat pojkvän. Jag kommer få åka kollektivt resten av mitt liv.
Min romantiska lunchdejt med Elin som var planerad till imorgon måste ställas in till förmån för körlektion. Det var det enda livliga jag planerat under veckan.
När körlektionen är avslutad har jag 15 minuter lunch kvar och jag slänger i kalopps och stekt potatis i micron på jobbet. Den startar inte. Men kall kalopps och kall potatis är grymt underskattat. Verkligen.
Ebba med tillhörande toffel gör entré på jobbet och frågar efter en permanent penna. Det var kul bortsett från att jag misslyckades att hjälpa dem. Med en penna.
När klockan är stängningsdags strosar kunder fortfarande omkring utan någon som helst aning av hjärt- och kärlsjukdomar som följd av stress. När klockan är för mycket kan vi räkna kassan. Jag räknar tio stycken 100-lappar som 100 kronor.
Väl hemma möts jag av en skolkatalog från studentdagen och känner en viss harmoni infinna sig. Mitt namn, min klass, mitt ansikte står som del av "SP3 språk". Språk. Som om jag ägnat tre år att läsa italienska när jag inte ens kan kommunicera på det språk jag läst i sex år. Som att jag inte är den som saknar Samhällskunskap C och Historia B utan istället trånar efter att få plugga glosor.
Men jag är glad över att vi inte hade några dåligt dolda ölflaskor på vårt klassfoto i varje fall. För jag är en sådan oerhörd optimist idag. Verkligen.
Nu nämnde jag inte ens att jag imorse mötte spanskläraren som satte skräck i klassen genom att inte kunna svenska och därmed skälla och hata oss på okända språk. Han log mot mig och jag har aldrig varit så nära att kissa på mig av rädsla.
När jag går från jobbet möter jag städerskan, ler och säger "Hejsan". Hon ler och säger "Hej, har du magrat?". Att fråga hur det står till är ju så uttjatat.
I resterande fem timmar av detta dygn tänker jag undvika människor. Jag ska se Morden i Midsomer och skratta rått åt dem som blir dödade för att det är rätt åt dem.
Inte för att jag är bitter eller något i den stilen.
Uppdatering några minuter senare:
Sattte mig vid TV:n för att koppla av. Batterierna i fjärrkontrollen är uppenbarligen döda och jag tvingades titta på något som handlade om katten Trulls.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
